Hitta din egen väg – det finns inga rätt eller fel när det gäller att starta eget

När jag började min resa mot att bli egen företagare fanns det ingen tydlig plan. Jag följde inte någon steg-för-steg-guide eller hade alla svaren på förhand. Om något så gick jag precis tvärtemot vad många "experter" säger att man bör göra. Jag visste bara att jag ville något annat – något friare, något mer kreativt.

Jag har alltid haft svårt för det klassiska "9-5-livet", och det oflexibla sättet att arbeta som anställd kändes som att jag satt fast i en struktur som inte var min. Det som drev mig var friheten att skapa något eget, och det är just den känslan jag vill dela med dig i min kurs "Våga satsa på din dröm – Starta eget".

Du behöver inte ha alla svar på förhand

En vanlig missuppfattning många har när de funderar på att starta eget är att man måste ha en tydlig affärsidé och en detaljerad plan för hur allt ska gå till. Jag tror att det är exakt där många fastnar. I min kurs vill jag visa dig att det inte finns något "rätt" eller "fel" sätt att starta företag på.

Jag har utformat kursen för att ge dig en tydlig struktur och verktyg, men jag vill också ge dig friheten att göra det på ditt eget sätt. Oavsett om du gillar att följa en plan steg för steg eller föredrar att hoppa in där det känns mest inspirerande för dig just nu – det finns ingen mall du måste passa in i.

Anpassa kursen efter dina behov

Min egen ADHD har gett mig insikter i hur viktigt det är att inte göra saker onödigt komplicerade. För mig handlar det om att ta små steg framåt, utan att fastna i detaljerna. Och det är precis det jag vill ge dig i kursen – en känsla av att du kan börja nu, även om du inte har alla svaren. Du behöver inte ha allt klart för att ta ditt första steg.

Oavsett om du är strukturerad och vill följa alla steg i ordning, eller om du är mer intuitiv och vill hoppa direkt till det som känns mest relevant – kursen är utformad för att passa dig, precis som du är.

Det här är din resa – och den är unik för dig

Du bestämmer tempot och vad du vill lägga fokus på. Det finns inga rätt eller fel, bara din egen väg framåt. Och om du känner dig osäker på var du ska börja, så är det helt okej. Det viktigaste är att du tar det första steget och börjar utforska vad som känns rätt för dig.

Jag ser fram emot att hjälpa dig på den resan, och jag hoppas att kursen kan vara den inspiration och det stöd du behöver för att våga satsa på din dröm.

Vill du läsa mer om kursen och ta ditt första steg? Kolla in länken här!

“If you don’t leap, you’ll never know what it’s like to fly.” – Guy Finley

ADHD och den evolutionära missmatchen: Varför det inte är hjärnan det är fel på

“Är ADHD ett funktionshinder” frågar min 10-åring.

De hade pratat om det i skolan. ADHD som ett exempel på en funktionsnedsättning. Han hade inte ens reflekterat över det tidigare, fortfarande relativt oförstörd av samhällets normer och förväntningar på hur en människa ska vara och bete sig.

"Ja..." svarar jag. "Det anses som det. Men egentligen är det samhället som är funktionsnedsatt. Och den värld vi har skapat," fortsätter jag.

"Ok?" Han ser frågande ut.

"Ja, alltså. Våra hjärnor har varit king’ar i flera hundratusen år. Det är vi som har utforskat, utvecklat och utmanat världen och tagit oss så långt i vår utveckling. Om ADHD-hjärnan inte hade fyllt ett syfte, hade den dött ut för länge sedan. Våra hjärnor är konstruerade för att utforska, ifrågasätta och testa nya vägar. De har spelat en otroligt viktig roll för mänsklighetens överlevnad. Men de senaste hundra åren har vi som samhälle bestämt att alla hjärnor, även våra, ska sitta still bakom en bänk och lära sig tråkiga saker som ofta saknar syfte. Och i en sådan värld uppfattas våra hjärnor som funktionsnedsatta. Fast egentligen är det inget fel på funktionen. Funktionen är bara annorlunda."

Vi lämnade samtalet där, men inom mig ligger det kvar.

Det är med en blandning av sorg och tacksamhet jag reflekterar över vårt samtal. Tacksamheten kommer från att min son växer upp i en familj som ser hans så kallade svårigheter för vad de egentligen är – resultatet av en hjärna som lever i fel årtusende. Han växer upp i ett hem där vi anpassar oss, tänker utanför boxen och försöker vara så inkännande som möjligt. Kanske kan det ge honom en sköld mot samhällets normer och de orimliga kraven på att alla ska fungera likadant.

Sorgen, däremot, bottnar i en känsla av uppgivenhet över att det har blivit så här. Över alla de missförstådda barn som vuxit upp till missförstådda vuxna, som tagit till kriminalitet eller droger, eller som i värsta fall har valt att avsluta sina liv för att de hela tiden fått höra att de är "fel". Att de "kan bättre". Att de bara behöver "skärpa sig".

Tänk om någon hade förklarat för dem att det inte var dem det var fel på. Att deras hjärnor var precis som de skulle vara. Att en hjärna vi idag kallar "ADHD-hjärna" kan upptäcka möjligheter där andra inte ser dem, tänka utanför ramarna och hitta nya vägar för att lösa problem. Att dessa hjärnor är en produkt av mänsklighetens behov av utforskning och anpassning, och att de har spelat en avgörande roll i vår arts utveckling.

Tänk om någon hade berättat för dem att det är samhället det är fel på. Att vi har skapat en struktur där människor förväntas följa fasta mönster och beteenden, och att den naturliga och medfödda impulsen att utforska och ifrågasätta plötsligt ses som ett hinder.

Att det egentligen inte är hjärnans funktion som är problemet, utan hur vi har organiserat våra liv och vårt samhälle.

Hur hade deras liv sett ut då?

Att växa genom utmaningar – och Dopamin som slår i taket

Efter en hel del teknikstrul med webbplatsen som jag byggt om den senaste veckan verkar allt äntligen fungera felfritt och jag måste säga att jag känner mig några centimeter längre av stolthet efter att ha byggt om och fixat en helt ny webbplats alldeles själv.

Men det säger också väldigt mycket om hur taggad jag är över det här nya steget jag tar i mitt företag, nämligen att få ge vidare all den kunskap och erfarenhet jag har samlat på mig under de senaste 7 åren. För min hjärna fungerar så. När meningen, lusten, drivet och ett tydligt varför finns - då kan jag förflytta berg (och tydligen även bygga webplatser =)

Det är faktiskt lite häftigt hur min hjärna fungerar och vad som ökar mitt dopamin. Min dopaminproduktion verkar vara otroligt starkt kopplad till känslomässiga utmaningar och mental utveckling, det är min hjärnas sätt att berätta för mig att jag är på rätt väg.

Jag önskar verkligen att alla ni som är nyfikna på att starta eget skulle få testa möjligheten att känna det som jag känner nu. Man vet att man är rätt när dopaminet slår i taket, det säger jag bara!

Våga satsa på din dröm - starta eget

Att starta och driva eget företag innebär nödvändigtvis inte att du jobbar mindre, (ibland kanske tvärtom). Men jag tror och hoppas att du kan jobba mer passionerat, och garanterat mer tidseffektivt om du får vara din egen chef och jobba med något du verkligen går igång på.

Vet du vad stress är?

Stress handlar inte om att ha för mycket att göra. Stress handlar om rädsla. Om du tänker efter brukar du nog inte bli stressad om du har mycket att göra men känner full kontroll över situationen? Däremot smyger den sig på (eller attackerar med full kraft) om du börjar känna dig rädd. Rädd för att misslyckas, rädd för att inte hinna, rädd för att göra andra besvikna eller rädd för att bli gjord till åtlöje. Känner du igen dig?

Du är naturligtvis inte friskriven rädsla bara för att du startar eget företag. För vissa människor kanske till och med DET är den ultimata stress-triggern. Men det är ju just därför jag har skapat den här kursen.

Du är inte ensam längre! Du är med mig!

I´ve got you!

Jag vill ge dig chansen att våga släppa taget om rädslan medan du har någon (som har gått igenom exakt samma resa) som håller dig i handen.

“Men Emelie, allt det där låter jättebra och jag skulle verkligen vilja starta nåt eget men jag har verkligen ingen ANING om inom vilket område!?!”

Vill du veta en hemlis? Det visste inte jag heller för sju år sen. Och ska jag vara helt ärlig? - jag har inte alla svar idag heller. Och vill du veta det bästa av allt? Det spelar ingen roll!

Jag är ett levande bevis på att du inte behöver ha alla svar från början! Du behöver bara våga lita på dig själv, din förmåga och din magkänsla och ta ett första steg.

“Decisions create clarity”

Ofta hålls vi tillbaka av rädsla för att ta fel beslut, men det finns en styrka i att våga välja – även när vi inte vet utgången. Det är just genom dessa beslut vi utvecklas och växer.

Det är så lätt att fastna i tvekan, överväganden och alla 'tänk om', men när du väl tar ett beslut – oavsett vad det är – börjar saker klarna. Ett beslut skapar en riktning och ger dig bättre insikt i vad nästa steg behöver vara.

I min digitala kurs får du stöd att navigera genom detta med motiverande coachning, praktiska råd och konkreta strategier.

I kursavgiften ingår dessutom:

• Tillgång till en lösenordsskyddad medlemssida på emeliesundberg.se, fylld med inspiration, tips, lathundar och podd-intervjuer med sakkunniga och inspiratörer. Där kommer även fortsättningskurser att dyka upp om man känner behov för det.

• Tillgång till en sluten FB-grupp med likasinnade att bolla tips och idéer, farhågor och framgångar med.

Du behåller tillgången till både medlemssidan och FB-gruppen även efter kursens slut, vilket gör att du kan fortsätta få stöd och dela erfarenheter med andra deltagare så länge du behöver.

Sist men inte minst. Du som prenumererar på min maillista har fått en rabattkod som ger dig hela 25 % rabatt* på hela kursen.

Du som inte signat upp dig? Gör det NU och ta del av rabattkoden du också!

När du signat upp dig och fått rabattkoden går du raka vägen in och anmäler dig till kursen. Låt oss skapa det härligaste av community fylld med inspiration, kunskap, pepp och framgång! Vår tid är NU!

*Rabattkoden gäller endast den här veckan ut, alltså t o m den 29 september

Om att springa varje dag..

Den 7 april bestämde jag mig. Jag skulle pröva att springa varje dag under en veckas tid. Om det kändes bra skulle jag fortsätta. Någon vecka innan hade jag varit med min bror i Spanien och sett honom köra sin “runstreak” och blev både imponerad och motiverad. Kanske framförallt för att jag inte sett honom träna sen han var i tonåren. Men nu hade han sprungit varje dag i snart ett år.

Alla vet vi ju att vi ska röra på oss, man kan till och med få träning på recept nu för tiden. Stillasittande har blivit en folksjukdom som är farlig på riktigt. Motsatsen, att röra på sig har hur många positiva fördelar som helst. Dels stärker man musklerna, vilka i sin tur skyddar skelettet och lederna, men man minskar också risken för flera sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar och flertalet cancerformer.

Men! Kanske ännu viktigare (iallafall för mig..) Fysisk aktivitet gör också att det bildas fler små blodkärl i hjärnan vilket leder till en ökad tillförsel av syre och näringsämnen till hjärnvävnaden vilket kan förbättra hjärnans funktion. Det påverkar minne, inlärning, kreativitet och koncentrationsförmåga på ett positivt sätt. Dessutom ökar det dopaminet, något vi med ADHD har mindre av (eller sämre upptagningsförmåga av).

Det senaste har varit min starkaste drivkraft till att springa just v a r j e dag. Jag har alltid varit ganska bra på att träna och röra på mig på olika sätt men just det där med att verkligen få upp pulsen varje dag är något alldeles speciellt. Och för en ADHD-hjärna som har extra svårt med minne, fokus och koncentration ser jag det som min medicin.

Ok, men det här med Runstreak då, vad är det? Jo. En RunStreak innebär helt enkelt att du springer varje dag. Det behöver inte var långt eller snabbt, men för att officiellt kunna räknas in i din RunStreak ska sträckan vara minst 1,6 km, d.v.s. en engelsk Mile. Du håller själv koll på att du springer varje dag och när du sprungit minst 365 dagar i sträck kan du ansöka om att bli listad i den svenska listan hos Streak Runners International. 

“Att springa långsamt och se sitt runstreak-pass som daglig rörelse och ännu hellre vila i rörelse är viktigt för att hålla sig skadefri. Vill man springa längre och/eller fortare så kan man göra det när det passar i ens träningsupplägg, men det har egentligen inte så mycket med runstreaken att göra.”

— Runstreak Sverige

Låter man bli att springa en dag, oavsett anledning, börjar man om på dag 1 igen nästa gång man springer.

Jag har nu sprungit varje dag i lite mer än 5 månader vilket känns HELT sjukt. Jag har gått igenom flera prövningar som matförgiftning, överbelastade vader och anklar och förkylningskänningar men genom att ha dagar och perioder av extremt långsam, kort och mjuk löpning har jag tagit mig igenom dem utan att behöva avbryta.

Fördelarna med att göra en Runstreak är att jag inte behöver tänka. Ni vet de där dagarna när man skjuter på träningen så långt man bara kan och håller på och dividera fram och tillbaka och har tusen anledningar till att strunta i att träna den dagen? Det absolut bästa med att göra en runstreak är att man slipper tänka och dividera. Det är bara något som ska göras.

Nackdelen eller risken med Runstreak som jag ser det är att det lätt kan bli lite maniskt. Har man sprungit i 100 dagar kan man lätt bli lite manisk och det kan kännas väldigt surt att behöva avbryta om man blir sjuk eller överanstränger en muskel. Här måste man gå in med inställningen att det viktigaste är rörelsen och hälsan och inte striken i sig. Behöver man vila så börjar man bara om igen från dag 1 när man återhämtat sig. En annan nackdel som jag ser det är att jag har styrketränat betydligt mindre sedan jag började springa varje dag. Det blir lite knepigt att få in ett ytterligare träningspass på gymmet. Både tidsmässigt men också motivationsmässigt. Där behöver jag bli bättre men kanske blir det enklare i höst. Då kan jag springa på löpbandet 2 gånger i veckan och sen köra ett pass styrketräning. Det återstår att utvärdera.

I övrigt så är en lugn jogg på 2 km på mjukt underlag rätt skonsamt för kroppen. Det handlar inte om att maxa varje dag, snarare tvärtom.

Jag har siktat på att jogga i 20 min per dag vilket brukar bli 2-3 km. Vissa dagar springer jag längre, i perioder har jag bara sprungit kortast möjliga sträcka, dvs 1 mile (1.61 km), om jag känt mig överansträngd eller lite småhängig. Andra perioder har jag sprungit betydligt längre. Det viktigaste är inte hur långt eller snabbt utan att man komma ut.

Vad tänker du om detta? Blir du sugen eller avskräckt? Triggad eller inspirerad?

Jag var 37 år när jag fick min ADHD-diagnos.

37 år av rastlöshet, oro och sökande

Såhär skrev jag på Instagram den 6 september 2023:

37 år. Så många år tog det av rastlöshet och inre oro. Koncentrationssvårigheter och en oförmåga att skapa struktur. 37 år av att kasta sig ut och gå all in för att sedan krascha. Av att inte förstå varför vissa saker varit så svåra för mig men så lätta för andra.

De återkommande depressionerna. Ätstörningarna. Svårigheterna med att komma igång. Och komma ihåg. Oförmågan att slutföra. Utvecklingen av tvångsmässighet då jag så ofta glömt att låsa, dra ut strykjärnssladdar eller stänga av spisplattor. Det ständiga letandet efter allt. Att inte kunna hänga med på lektioner eller i samtal för att tankarna konstant flyger iväg någon annanstans.

Den outhärdliga känslan av uttråkning och kryp i kroppen. De obetalda räkningarna. Den ständiga prokrastineringen och hyperfokuset som gör att jag inte kunnat sluta när jag väl kommit igång.

37 år tog det innan jag själv första gången tänkte ADHD. Och sökte efter svar. Så som jag alltid sökt efter svar. Sex månader senare har jag det nu på papper:

ADHD med huvudsakligen ouppmärksam form.

Att få en ADHD-diagnos som vuxen

En diagnos förändrar inte livet som varit, men den kommer med en förklaringsmodell som skapar nya möjligheter för livet jag har framför mig. Och den förändrar sättet jag ser på mig själv.

Jag har alltid känt mig annorlunda men aldrig kunnat sätta ord på hur. Jag har haft så höga krav på mig själv och varit så otroligt frustrerad över att jag inte klarat av att göra både det jag vetat att jag borde och det jag vetat att jag egentligen klarar av.

Jag har lagt ner så mycket tid och energi på att klara av det andra klarat att göra med vänsterhanden – men ändå konstant blivit besviken på mig själv.

Tänk om jag förstått vad mina utmaningar bottnat i tidigare? Undra vad som hade hänt då? Kanske hade jag sluppit en del lidande på vägen? Kanske hade jag känt mig mindre ensam?

Nåja. Jag kan inte förändra det som varit men jag kan förändra det som komma skall. Jag kan ha en annan förståelse och en snällare röst. Och jag kan sluta slå på mig själv för mina tillkortakommanden och istället klappa mig på axeln för allt jag åstadkommit, klarat av och KLARAR av. Trots ADHD.

Min upplevelse av att leva med ADHD

Lättnaden som kom med diagnosen är svår att förklara. Inte på grund av diagnosen i sig utan på grund av den förklaringsmodell den kom med.

Helt plötsligt fick jag äntligen en förklaring och ett varför. Min hjärna fungerar faktiskt annorlunda – och det förklarar mina svårigheter.

Svårigheterna jag upplevt under hela livet har framförallt varit just:

• En inre rastlöshet med mycket oro och ångest

• Återkommande och ihållande melankoli

• En hjärna som aldrig slutar snurra

• Koncentrationssvårigheter och minnesstörningar

• Ett onormalt starkt motstånd till att göra “tråkiga” saker

• Svagt arbetsminne och överkänslighet mot skav, både psykiskt och fysiskt

• Svårigheter med struktur och planering

• Att jag älskar att påbörja roliga projekt, men ofta har svårt att avsluta dem

• Impulsivitet och ständigt sökande efter nya saker att gå igång på

Allt det där ställdes på sin spets när jag blev förälder och inte längre hade möjlighet till återhämtning eller att faktiskt krascha. Med andra ord: de strategier jag skapat under åren gick inte att använda längre.

Som förälder behöver du orka även efter jobbet. Och till slut säger hjärnan och kroppen stopp.

Lättnad – och sen: vad händer nu?

Jag tror att det här första året efter att jag fått min diagnos har varit lite av en smekmånadsfas. Lättnaden jag upplevde efter att äntligen få landa i en förklaring och ett varför var enorm.

Men den fasen har lagt sig. Och nu befinner jag mig mer i en fas av utforskande. En fas som ibland känns lite… tråkig.

Jag går med känslan: jaha, och nu då?

Från socionom till ADHD-coach

Med det sagt har jag nu påbörjat en utbildning som kommer att göra mig till ADHD-coach. Det här är något som legat och grott i mig i över ett år och nu kändes det som att stjärnorna faktiskt stod rätt.

Jag vet inte hur mycket jag kommer att jobba som coach i framtiden, det får tiden utvisa. Jag går kursen framförallt för att utbilda mig själv och förhoppningsvis landa i vad jag och min hjärna behöver för att kunna leva mitt bästa möjliga liv.

Det är nog inte alla som vet att jag även är utbildad socionom. När jag började socionomprogrammet var det just på grund av en längtan att få hjälpa människor att må så bra som möjligt. Min plan var att utbilda mig vidare till psykoterapeut – men sen tog min kreativa (och otåliga) sida över och arbetslivet tog en annan riktning.

Med det sagt så tror jag att den här coachingutbildningen kommer att komplettera min socionomutbildning väldigt bra, och jag är nyfiken och pirrig över vilka nya vägar som kommer att öppnas i och med den.

Tankar och reflektioner

Livet är en berg- och dalbana och det är bara att hänga med.

Vad tänker du när du läser det här? Känner du igen dig?