Om höstlov, hudlöshet och att hålla ihop

Jag vill skriva något om veckan som varit, men just nu är jag så trött att jag knappt vet var jag ska börja. Barnen har haft höstlov, och jag har gjort mitt allra bästa för att hålla ihop. Försökt vara den där vuxna, stabila mamman som man förväntas vara.

Vi har varit på Gotland, jag och barnen – tillsammans med min mamma. Och så här i efterhand förstår jag bättre varför jag gick runt med en molande ångest inför lovet. För även med min mammas fantastiska stöd, så finns det något i att bära det där helhetsansvaret för barnen. Att hålla ihop allt. Vara konstant påslagen, tillgänglig, närvarande – dygnet runt.

Att få vara trött – utan att skämmas

Det är otroligt påfrestande för mig. Och att skriva det känns nästan förbjudet.
Som om det gör mig till en sämre mamma. Att jag borde orka mer. Vilja mer.
Att jag aldrig borde känna mig trött av att vara med mina barn.

Men kanske är det just därför jag behöver skriva det –
för att påminna både mig själv, och dig som kanske känner igen dig, att det får vara svårt.
Att man får vara trött.
Att det inte gör en till en sämre förälder.

ADHD gånger två

Den här veckan har varit fylld av syskonbråk, höga ljud, förhandlingar, gränssättningar, tröst, ilska, skratt, avledning, kaos och kärlek.
Allt det där som ryms i ett föräldraskap – upphöjt med två – när man är mamma till barn med ADHD.

Det är att leva i ständig beredskap.
Att hela tiden ligga steget före för att dagen inte ska spåra ur.
Och när man själv också har ADHD... åh jösses vad det kostar.

Ibland känns det som om jag bär allting på utsidan.
Som om mitt nervsystem saknar hud.
Det räcker med en ton, en rörelse, ett ljud – så är hela jag vidöppen.

När tryggheten också sliter

Det är något väldigt speciellt med att vara sina barns tryggaste punkt.
Det är otroligt vackert – men det innebär också att man är platsen där allt får rasa.
Allt det de lyckats hålla ihop inför andra, kommer ut hemma. Hos mig.
För att jag är tryggheten.
Och det är fint.
Men också slitsamt. Ibland in i märgen.

Jag tänker ibland att det var lättare när barnen var små.
Inte för att det var mindre jobb – men för att det fanns mer struktur. Mer instinkt. Mindre förhandling.
Jag trodde nog att det skulle bli enklare med tiden. Och på vissa sätt har det blivit det.
Men lätt? Nej. Åtminstone inte när man är en ADHD-familj.

Och ändå – tacksam

Så här sitter jag nu. Trött. Hudlös. Men också väldigt tacksam.
För det liv jag har skapat gör att jag faktiskt kan få landa idag.
Det är måndag, och jag har inga möten att springa till.
Ingen som kräver att jag ska vara någon annanstans än just här.

Jag kan gå i pyjamas, dricka kaffe långsamt, svara på några mejl och låta systemet varva ner.
Och det är inte en slump. Det är ett liv jag har valt, format, kämpat för.

Att driva eget, att ha friheten att styra mina dagar, innebär inte att allt är lätt.
Men det innebär att jag har möjlighet att lyssna. Anpassa. Andas.
Återhämta mig – istället för att fortsätta springa.

Och det är där jag vill landa idag.
Inte i lösningar. Bara i sanningen:

Det här livet är inte lätt. Men det är möjligt. Och för mig gör det all skillnad i världen.

Hur har du haft det den här veckan?

När jag tappar riktningen går jag tillbaka till min vision board

Det finns perioder då jag ifrågasätter allt.
När jag blir osäker, känner mig trött eller börjar tvivla på om jag verkligen är på rätt väg.

Då går jag tillbaka till min vision board.
Den sitter på väggen i mitt arbetsrum och har hängt med i flera år nu — fylld med små påminnelser om vem jag är, vad som är viktigt för mig och hur jag vill leva.

På min vision board står saker som:
Ha roligt.
Gå utanför boxen.
Och Pippi-citatet:

“Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag säkert.”

Det kan låta enkelt, nästan banalt — men för mig är det avgörande.
För när jag fastnar i prestation, jämförelser eller oro för framtiden behöver jag påminna mig om just det där:
Att mitt varför inte handlar om perfektion, utan om glädje, nyfikenhet och utveckling.

Jag har alltid drivits av känslan av att få skapa, prova, lära och växa.
Att testa nya idéer, även när jag inte vet hur de ska landa.
Och ibland betyder det att saker inte blir som jag tänkt – att jag får justera, lära och hitta en ny väg.

Vision boarden hjälper mig att hitta tillbaka till det perspektivet.
Den påminner mig om varför jag började, och om att vägen framåt sällan är rak — men att jag ändå kommer framåt.

När man är mitt i livet – allra helst under småbarnsåren – kan det verkligen kännas som att livet bara “händer”.
För mig, eftersom mitt privata jag och mitt jobb-jag är så sammanflätade, har det blivit extra viktigt att sätta ord på vem jag är, vad jag behöver och vart jag är på väg.

Att påminna mig själv om mitt varför hjälper mig att hitta tillbaka – till riktningen, lugnet och glädjen i det jag gör.

Vad skulle ditt “varför” vara, om du satte ord på det?

Jag känner mig inte vuxen?

Jag var med i en podd för ett drygt år sen. Jag var framför allt inbjuden för att berätta om min ADHD och om hur min diagnos har varit en viktig pusselbit för att förstå mig själv. Någonstans i det samtalet sa jag nåt i stil med:

"Jag känner mig liksom inte så vuxen."

Jag minns att jag upplevde att intervjuaren inte riktigt förstod vad jag menade. Hon frågade:
"Men vad är det att vara vuxen då?"

Jag vet inte exakt vad jag svarade. Jag tror inte jag hade ett klart svar där och då, utan att det mest var en känsla jag försökte sätta ord på.

Men så idag, mer än ett år senare, kom jag att tänka på det där igen. Och helt plötsligt var det som att poletten trillade ner – och jag förstod vad det egentligen handlade om.

Den där bilden jag har av vad det innebär att vara vuxen – att ha struktur, planera i god tid, hålla koll på tider och papper, inte glömma viktiga saker, ha koll på sin ekonomi, tänka ett steg längre – det är ju precis det jag har svårt för.
Och det är ju precis det som ÄR ADHD.

Såklart att jag inte känner mig vuxen, om vuxenhet för mig alltid har varit lika med saker jag kämpar med varje dag.

Det känns nästan lite märkligt att jag inte såg kopplingen då, när det är så tydligt nu.

När jag läste till ADHD-coach fick jag dessutom lära mig att vi med ADHD ofta är upp till 30 % sena i mognaden i de delar av hjärnan som styr de exekutiva funktionerna – alltså sånt som planering, uppmärksamhet, impulskontroll och känsloreglering.
Så om det stämmer är jag ju faktiskt inte 39, utan snarare 27 – och det är en ålder jag känner igen mig i SÅ mycket mer.

Hur känner du? Känner du dig “vuxen”?

“Jag hade varit sjukskriven idag om jag inte jobbat för mig själv.”

Det var orden jag hörde mig själv säga till psykologen på Psykiatrin, när jag satt där på en förhandsbedömning för att eventuellt bli beviljad en ADHD-utredning.

Och ja, jag är ganska säker på att det är sant.

För jag har, efter snart 40 år, insett att jag inte fungerar som alla andra. Jag kan inte prestera på en jämn nivå. Antingen kör jag i 250 km/h eller så tvärnitar jag och får motorstopp.

Tro mig när jag säger att jag har försökt prestera “lagom”. Att puttra fram i 90 km/h, måndag till fredag, vecka efter vecka. Oh herregud vad jag har försökt.
Men det går inte.

Varför jag behövde bli min egen

För mig har det visat sig att jag mår och fungerar bäst när jag är min egen chef.
Att få styra min tid, mitt tempo och mitt sätt att jobba gör att jag kan använda min energi på rätt sätt.

Jag behöver få vara kreativ varje dag. Jag behöver få köra på när energin finns, utan att bli stoppad, och jag behöver få krascha ibland – utan att någon tittar snett på mig.

Och som egenföretagare får jag just det.

Det betyder inte att allt alltid är enkelt. Men det betyder att jag äntligen har en plats där jag fungerar – där jag kan blomma, istället för att kvävas.

Längtan att hjälpa andra

Efter sju år som egen företagare började en ny längtan gro.
En längtan att få hjälpa andra kvinnor att göra samma resa som jag – minus alla fallgropar jag själv trillat ner i på vägen.

Den längtan blev startskottet till kursen Våga satsa på din dröm – Starta eget.

En kurs som handlar om mer än företagande

Många tror att en kurs om att starta eget innebär att man ska säga upp sig och bygga ett företag på fyra veckor.
Men min kurs handlar om något helt annat.

Den är ett utforskande.
En paus i ekorrhjulet.
En möjlighet att stanna upp och fundera över vart man är på väg.

Att få hjälp att se livet lite ovanifrån och ställa sig frågan: Är jag där jag vill vara?

För du kan starta företag utan att säga upp dig.
Du kan börja i det lilla.
Du kan ta små steg idag, som leder till att du är helt egen om ett, fem eller tio år.

Den här kursen handlar om att våga ta de första stegen – på ditt sätt, i din takt.

Kursstart 7 oktober

I höstens omgång får kursen en ny form:

🎥 Förinspelade föreläsningar – så att du kan ta del av innehållet helt i din egen takt.
💬 Live-träffar varje vecka (1 timme) – för diskussion, reflektion och Q&A.
🧭 Verktyg, arbetsblad och guidning – samt medlemskap i en sluten Facebookgrupp med andra som också vill skapa något eget.

Du får helt enkelt allt du behöver för att komma vidare, steg för steg – med både inspiration och stöd längs vägen.

Bonus: Anmäl dig före 1 oktober och få två privata coachingtillfällen (à 30 min) med mig – helt utan extra kostnad.

👉 [Läs mer om kursen och boka din plats här]

Jag ser fram emot att möta dig i kursen!

/Emelie

Kapselgarderob: så här tänker jag kring garderobsrensning och en hållbar stil

Det senaste året har jag rensat min garderob mer än någonsin tidigare.
Jag har varit så trött på känslan av att stå framför en full garderob och ändå inte ha något att ta på mig. Kanske känner du igen dig?

För mig blev det tydligt att det inte handlade om antalet plagg, utan om att jag saknade en röd tråd. Jag har köpt mycket på impuls – plagg som såg fina ut i butik eller på någon annan, men som aldrig riktigt blev använda hemma hos mig.

Varför jag började rensa garderoben

Det började med frustration. Kaos i garderoben, massor av kläder – men inget som kändes rätt.
En jättefin topp, men hur ska jag styla den? Vad ska jag ha över? Nä, det här blir konstigt…

Jag insåg att jag hade lagt så mycket energi (och pengar) på plagg som jag aldrig använde. Kläder som representerade en version av mig själv som jag egentligen inte trivdes i.

Att rensa garderoben har varit både befriande och svårt. Men varje gång jag tagit bort något som inte längre passar mig har det skapat mer plats för de kläder jag verkligen älskar.

Vad är en kapselgarderob?

Jag inspireras jättemycket av tanken på en kapselgarderob.

En kapselgarderob är en garderob med färre, men mer genomtänkta plagg. Tanken är att allt ska gå att kombinera och att du ska älska och använda varje del.

Det handlar inte om en exakt siffra på plagg, utan om att skapa en garderob som är:

• långsiktig

• hållbar

• fylld av kläder som faktiskt används

För mig är det lika mycket en känsla som ett koncept: att öppna garderoben och känna att det räcker.

Min resa mot en hållbar garderob

Det senaste året har jag:

• slutat impulsköpa (i alla fall nästan 😉)

• tänkt mer på vad jag faktiskt använder

• försökt hitta en röd tråd i både färger och material

Jag inspireras av tanken på att bygga en helhet där plaggen hör ihop. Att ha färre, men bättre plagg. Att se kläderna som en förlängning av min stil – precis som jag ser mitt hem.

Mina bästa tips för garderobsrensning och kapselgarderob

• Ställ dig frågan: Kommer jag använda det här minst 30 gånger?

• Bygg på basplagg som funkar i olika kombinationer.

• Våga rensa – det du inte använder skapar bara brus.

• Satsa på kvalitet framför kvantitet. Hellre en kavaj som sitter perfekt än tre som känns “sådär”.

• Tänk helhet: färger, material, känsla. Vad får dig att känna dig mest du?

Min garderobs-dröm

Drömmen är en garderob som känns hållbar, kvalitativ och som jag älskar på riktigt.
Inte en full garderob där inget passar, utan en mindre garderob där allt känns rätt.

Och jag är inte framme än – men varje gång jag öppnar garderoben och faktiskt hittar något jag vill ha på mig, då vet jag att jag är på väg åt rätt håll.

Du hittar den här toppen här (Affiliate-länk)

Hur tänker du kring din garderob? Är du en spontan-shoppare, har du dina genomtänkta favoriter – eller drömmer du också om en kapselgarderob? ✨

Jag är så nyfiken på att höra! Lämna gärna en kommentar här eller skriv till mig på Instagram.

Förresten här hittar du min Tradera-shop :)