Den bästa sommaren på länge

Fröken allt eller inget är tillbaka! Efter en lång och härlig sommar, där jag släppt allt vad jobb och prestation heter, är jag nu hemma igen – redo att ta tag i livet.

Mitt jobb är speciellt på det sättet. De flesta som livnär sig på att skapa innehåll tar sällan paus. Så har det i alla fall sett ut historiskt. Men jag testade tidigt att inte skapa content under sommaren – bara för att se vad som hände. Och vet ni vad som hände? Absolut ingenting.

Att aldrig ta paus. Att aldrig ha semester. Det är – förutom ohållbart – att ta sig själv och sin betydelse på alldeles för stort allvar. Jag vill uppmuntra alla som följer mig, och som läser min blogg, att själva checka ut. Minska skärmtiden. Släppa kraven. Bara vara.

Men hur har min sommar varit då, undrar du? Tackar som frågar! :)

Förra sommaren la jag upp detta på stories ungefär vid samma tidpunkt:

Jag var helt slut. Det kändes som att någon suttit och sugit ur min energi hela sommaren, och nu skulle jag liksom studsa tillbaka till hösten – full av inspiration och driv. Men allt jag ville var att lägga mig under täcket.

Med det i åtanke är jag så glad att kunna säga:
Det här har varit min bästa sommar på flera år.

Och jag försöker förstå varför.

Kanske för att hela familjen har varit tillsammans från dag ett – att jag sluppit de där första veckorna ensam med barnen, som jag annars alltid haft.

Kanske för att barnen blivit äldre och inte kräver samma konstanta tillsyn. Eller kanske handlar det om mig? Om att jag känner mig själv bättre nu. Vet hur jag fungerar, vad jag behöver.

Kanske beror det på att jag faktiskt lyssnade på min kropp i början av sommaren. Tog några dagar helt för mig själv – för att jobba klart, få ordning på huset, och bara få vara ostörd en stund. Utan någon som hela tiden pockar på min uppmärksamhet.

Inför sommaren tog jag mig också tid att tänka till. Jag skrev ner en strategi för hur jag skulle hantera sommaren – med dess dopaminbrist och strukturlöshet. Och visst, jag följde den inte till punkt och pricka. Men jag hade tänkt. Förberett mig mentalt. Gick in i semestern utan krav på att må toppen.

Förmodligen var det inte en enda sak, utan allt det här sammantaget –
den gemensamma starten, de ensamma dagarna, och att jag tog hand om mig själv –
som gjorde att det blev som det blev.

Den bästa sommaren på väldigt, väldigt länge.