Varför jag startade adhd-stöd i vardagen

När jag gick min utbildning till ADHD-coach fick jag tillgång till så mycket kunskap som jag själv hade saknat.

Nyare forskning.
Andra perspektiv på energi, dopamin och nervsystem.
Beskrivningar av ADHD hos kvinnor som jag aldrig tidigare hört formuleras så tydligt.

Och jag insåg något.

Det tar tid innan ny kunskap når hela vägen in i etablerade system.
Processer är långsamma.
Riktlinjer uppdateras steg för steg.

Under tiden går människor runt och försöker förstå sig själva.

Den kunskap jag har fått har hjälpt mig enormt mycket.
Och det kändes fel att behålla den för mig själv.

Jag är utbildad socionom och ADHD-coach.
Och coaching är fantastiskt.

Men coaching är också en en-till-en-process.
Djup. Personlig.
Och för många en ekonomisk fråga.

Samtidigt märkte jag något annat.

Hur många kvinnor som bär på frågor, igenkänning, oro och trötthet –
men som inte vet var de ska börja.

Som inte har möjlighet till coaching.
Inte tillgång till utredning.
Eller inte ens orden för det de upplever.

Och jag kände så starkt:

Kunskap ska inte vara exklusiv.
Förståelse ska inte vara något man måste kämpa för att få.

Så ADHD-stöd i vardagen blev mitt sätt att kombinera det jag själv saknade när jag började förstå min egen hjärna:

• kunskap
• sammanhang
• samtal
• igenkänning
• coachande reflektion

Inte bara strategier.
Inte bara fakta.
Inte bara “skärp dig”.

Utan ett levande rum där vi utforskar hur det faktiskt är att vara människa (och framförallt kvinna) med en ADHD-hjärna i vardagen.

Och när jag nu har haft min första gruppcoachning och min första föreläsning…

så känns det nästan lite overkligt.

För det landade.

Det blev precis det jag hoppades på.

Öppenhet.
Igenkänning.
Mod.

Och den där stilla lättnaden i rummet när någon inser att hon inte är ensam.

Om du vill läsa mer om ADHD-stöd i vardagen hittar du information här.