Jag känner mig inte vuxen?

Jag var med i en podd för ett drygt år sen. Jag var framför allt inbjuden för att berätta om min ADHD och om hur min diagnos har varit en viktig pusselbit för att förstå mig själv. Någonstans i det samtalet sa jag nåt i stil med:

"Jag känner mig liksom inte så vuxen."

Jag minns att jag upplevde att intervjuaren inte riktigt förstod vad jag menade. Hon frågade:
"Men vad är det att vara vuxen då?"

Jag vet inte exakt vad jag svarade. Jag tror inte jag hade ett klart svar där och då, utan att det mest var en känsla jag försökte sätta ord på.

Men så idag, mer än ett år senare, kom jag att tänka på det där igen. Och helt plötsligt var det som att poletten trillade ner – och jag förstod vad det egentligen handlade om.

Den där bilden jag har av vad det innebär att vara vuxen – att ha struktur, planera i god tid, hålla koll på tider och papper, inte glömma viktiga saker, ha koll på sin ekonomi, tänka ett steg längre – det är ju precis det jag har svårt för.
Och det är ju precis det som ÄR ADHD.

Såklart att jag inte känner mig vuxen, om vuxenhet för mig alltid har varit lika med saker jag kämpar med varje dag.

Det känns nästan lite märkligt att jag inte såg kopplingen då, när det är så tydligt nu.

När jag läste till ADHD-coach fick jag dessutom lära mig att vi med ADHD ofta är upp till 30 % sena i mognaden i de delar av hjärnan som styr de exekutiva funktionerna – alltså sånt som planering, uppmärksamhet, impulskontroll och känsloreglering.
Så om det stämmer är jag ju faktiskt inte 39, utan snarare 27 – och det är en ålder jag känner igen mig i SÅ mycket mer.

Hur känner du? Känner du dig “vuxen”?