Före och efter...

.. Fast tvärtom..

Känner ni också att det ända ni gör är att städa och plocka och att det ändå ser för J**ligt ut där hemma? Jag förstår verkligen inte hur vissa lyckas ha det sådär fint och undanplockat typ jämt!? Här är det oftast saker Ö V E R A L L T. Det tror man naturligtvis inte när man ser mitt Instagramflöde men jag vet inte hur många som hade velat följa mig om jag bara la ut bilder på hur mitt hem såg ut normalt sett..

OK, vi gör ett test.

Såhär såg mitt kök ut igår efter att jag dragit fram allt inför att laga två olika maträtter till veckan. När jag sedan ätit upp min lunch och tittade hit igen fick jag smått panik. Det fanns ju absolut ingenting i mig som varken ville, hade tid, lust eller ork att ta tag i det där. Men så tänkte jag - “det där kan bli ett kul blogginlägg” och då gick det lite lättare :)

Jaja, jag slog ju två flugor i en smäll. Kunde skapa innehåll OCH få ett städat kök. Undra dock hur länge städningen håller….

Det här med städ och konstant plock är faktiskt på riktigt ett problem tycker jag. Både att städa och att ha det stökigt tar så otroligt mycket energi. Vi med ADHD gillar ju att göra någonting EN gång för att sedan ha det klart. Är det något man inte kan göra EN gång så är det att städa. Det är som att kratta löv när det blåser - Man blir a l d r i g färdig.

Mitt enda lifehack är att ha en eller flera korgar som jag ÖSER ner allt bös i. Ofta sådant som ska till övervåningen t ex. Då kan jag gå ett varv på nedervåningen och lägga i sakerna i korgen för att sedan ta upp det till övervåningen. Oftast står dock den där korgen sen på övervåningen alldeles för länge innan den blir uppackad där..

Ja, sen kör jag naturligtvis “trapp-tricket”. Ni vet när man lägger allt som ska upp till övervåningen i trappen med hopp om att någon som går förbi ska ta upp det och lägga det på sin rätta plats? Det resulterar naturligtvis allt som oftast i att familjen ser de där högarna som någon slags hinderbana de ska försöka ta sig förbi..

Hur gör ni för att hålla ordning hemma? Är ni sådana där duktiga människor som plockar undan varje kväll?

Har Instagram gått över styr?

Nu när jag har fotat lite för bloggen igen så inser jag varför jag tappat gnistan och inspirationen till att fota och lägga upp bilder på Instagram. På Instagram ryms EN bild. EN bild som syns i kanske EN sekund. Och den lilla bilden konkurrerar med tusentals andra liknande bilder tagna av duktiga kreatörer med avancerade kameror. Kraven på vad den där ENDA lilla bilden ska leverera blir ju inte riktigt klok.

Så nu när jag åter tog kameran och kravlöst fotade lite, allra helst som i helgen med mobilen, mindes jag hur mycket jag har tyckt om att fota till just bloggen. Att skapa något större, en helhet, berätta en längre historia. Jag inser också hur mycket härliga bilder jag har från gamla blogginlägg som aldrig skulle kvala in i Instagram-flödet men som jag ändå tycker väldigt mycket om.

Namnet “Instagram” kommer från en kombination av "instant" och "telegram" alltså ett omedelbart meddelande eller ett ögonblick som delas. Idag kan många Instagramkonton, iallafall de i min bransch, mer liknas vid redaktionella magasin. Det som från början var en plats där man delade små glimtar av sin vardag och följde sina kompisar har utvecklats till något helt annat, därtill har utbudet av högkvalitativa inredningskonton vuxit explosionsartat.

Det har varit en otrolig resa att vara med på egentligen.. Det är lätt att glida iväg i tanken och fundera på hur Instagram och sociala medier överlag kommer att se ut i framtiden..

Hur känner du inför Instagram och den utveckling som skett?

Vår helg i bilder ❤️

Vi började helgen i Stockholms skärgård hos Olas föräldrar. De har en alldeles magisk plats på jorden dit vi återkommer ofta. Vi har halvt beslagtagit deras lilla sjöstuga och gjort till våran. En liten stuga på kanske 25 kvadrat där vi huserar om somrarna när vi är här. Med bara några meter till vattnet somnar man till vågornas kluckande här om nätterna.

Utanför sjöstugan samsas höstanemoner, lavendel, rosor och höstflox.

Inifrån sjöstugan är utsikten rätt så underbar!

Här är så mysigt att sitta sena sommarkvällar med tända ljus..

Sovrummet med tapeten ”vintergröna 4829” från Boråstapeter gör sig så fint här! Sänglampan och de rutiga kuddarna är från Strömshaga!

Sängbordet är inhandlat på auktion.

De här ljusstakarna i marmor hittade jag på en loppis på västkusten i somras. Först gick jag bara förbi dem, sen gick jag tillbaka igen och funderade på om de var snygga eller fula. Till slut köpte jag dem.. Vad tycker ni? Jag tycker de har nåt.. I helgen packade jag ned dem och tog med dem hem till stan.

I lördags lämnade vi skärgården och åkte istället söderut. Vi hade nämligen bestämt träff med våra taktältsvänner.

Det är inte supermånga nätter vi sover i taktältet men möjligheten att kunna stanna och sova vart man vill är otroligt härlig. Det bästa är nog ändå att kunna mötas upp så här och göra ett litet läger tillsammans med vänner. Här badade vi, utforskade omgivningarna och lagade oxfilépasta. På kvällen tände vi en lägereld och åt lördagsgodis. Det blir nog inte mysigare än så?

Sista augusti och än kan man bada. I den här sjön var temperaturen riktigt skön!

Imorse badade vi och prövade fiskelyckan som inte var särskilt ”lyckad”. Sen packade vi ihop oss, åkte och åt lunch och sen styrde vi hemåt igen.

Hoppas ni har haft en mysig helg ❤️

Hösttankar och Recept på Smörstekta Äpplen

Doften av fallfrukt är verkligen höst för mig. Det tillsammans med den där lite kraftigare vinden som drar igenom lövträden så det susar sådär krispigt..

Jag har så länge jag kan minnas haft ångest och känt en oro i kroppen såhär års när sommaren börjar gå mot sitt slut. Men sen förra hösten så känns det som att jag landat i att hösten är en rätt ok tid. Till och med rätt härlig. När jag tänker på det så upplever jag våren och sommaren som rätt hetsiga och kravfyllda. Alla har så höga förväntningar och det är så mycket man ska hinna med. Och så ska man verkligen N J U T A och passa på. Då kommer hösten sen som en mjuk kram som omfamnar och viskar “Nu är det dags att varva ned”.

Hur som helst. Äpplenas tid är här och i år dignar träden av frukt här i Stockholm. Vi är verkligen inga förebilder i att ta hand om det ätbara i trädgården men i år ska jag verkligen försöka att ta hand om alla äpplen. Förutom att vi försöker musta så äter vi dem direkt som de är. Jag, som är en havregrynsätare av rang skär ofta ner ett äpple och lägger i gröten. Det funkar som både frukost och lunch när orken till att fixa lunch tryter. Och orken tryter ofta kan jag säga.. Ett lite lyxigare alternativ är det som jag gjorde idag. Att smörsteka äpplena och lägga på gröten.

Recept till 4 portioner :

4 äpplen
2 msk honung
Kanel
Smör

Gör så här :
Skär äpplena i klyftor eller bitar. (ta bort kärnhuset).
Värm upp en stekpanna på medelhög värme och smält en rejäl klick smör där i.
När smöret är gyllenebrunt häller du ner klyftorna och vänder då och då.
Tillsätt honung och krydda dem med kanel efter ca halva stektiden.

Servera till gröten tillsammans med valfri mjölk. (Jag föredrar havremjölk).

Ok, ska jag börja blogga igen?

Nu låter det som att jag en dag tog beslutet att sluta blogga och det har jag ju egentligen inte gjort men då mitt senaste blogginlägg skrevs i mars så kan man väl inte direkt kalla mig en frekvent bloggare?

Med det sagt har en längtan efter att få skriva av mig vuxit fram inom mig ett tag nu. Jag vet inte hur många captions på Instagram jag påbörjat för att sedan radera dem igen. Jag har så mycket jag vill säga och så många tankar i huvudet och känslor i kroppen men jag vet inte riktigt vad (vart?) jag ska göra av dem. Instagram är inte riktigt rätt forum. Kanske kan bloggen få vara det?

Jag frågade er på Instagram-stories igår om ni läser bloggar, jag själv gör det nämligen inte. Jag är kanske lite för rastlös för det och allt ska ju gå så fort och vara så effektivt nu för tiden. Det känns nästan som att allas våra hjärnor är smått förstörda av det snabba innehåll vi matas med dagarna i ända. Med det sagt är det kanske just en blogg vi behöver? Något som får oss att sätta oss ner en stund och inte göra tusen andra saker samtidigt? Något som får oss att landa lite?

Jag vill fylla den här bloggen med allt som är livet. Jag vill skriva om att vara kvinna och mamma. Om hormoner, pms, relationer och det komplexa med att som kvinna och mamma ha en ADHD-hjärna samtidigt som man förväntas rodda en familj. Jag vill skriva om inredningsprojekt och trädgårdsdrömmar, kanske om någon härlig höstoutfit jag drömmer om eller om ett renoveringsprojekt jag påbörjat. Jag vill att allt ska rymmas här. Att allt ska kunna få ta plats.

Jag är en känslomänniska av rang så mitt humör och min motivation för det mesta jag tar mig an i livet går upp och ned som en berg- och dalbana. Det är allt eller inget, högt eller lågt. Men jag hoppas att det här kan få vara en plats där HELA jag kan få ta plats. Precis som hela du är välkommen att vara här. Precis som just du är.

Jag lovar er att jag ska provblogga frekvent hela september om ni lovar mig att ni är delaktiga. För utan er pepp, era frågor, tankar och kommentarer kommer jag att tappa gnistan väldigt snabbt.

Lovar ni mig att ni är med mig?