Jag trodde jag behövde fler produkter – egentligen behövde min hud lugn och ro
Blogginlägget innehåller reklamlänkar för MANTLE
För snart ett halvår sedan började jag ta hand om min hud på riktigt.
Och då menar jag inte “på riktigt” som i att jag köpte massa nya produkter eller började med en ny avancerad rutin.
Tvärtom plockade jag bort typ alla produkter i badrumsskåpet och började från grunden.
Min hy var torr, tunn och rejält stressad, samtidigt vaknade jag med rejäla “sov-linjer” i ansiktet som kunde hålla i sig hela dagen.
Foundation lade sig konstigt, huden såg typ “papprig” ut och jag kände mig bara mer matt och livlös ju mer jag försökte fixa det.
Och jag tror att jag länge tänkte som många gör, nämligen att lösningen var fler produkter.
Mer aktiva ingredienser.
Mer glow.
Mer exfoliering.
Men det jag egentligen behövde var motsatsen - jag behövde basen.
Det jag började med var egentligen väldigt enkelt.
Jag fokuserade på:
mild rengöring
fukt
barriärkräm
SPF
Och det låter nästan för enkelt för att vara sant.
Men det var också första gången jag faktiskt gjorde samma sak konsekvent under en längre tid.
Och för mig – som har ADHD och väldigt lätt går all in på någonting i några dagar för att sedan tappa det – är det faktiskt ganska stort.
De första 4 månaderna höll jag i min hudrutin morgon och kväll varje dag.
Och det är nästan det mest imponerande i hela den här historien.
Det som faktiskt började göra skillnad
Mars < > Maj. Huden är mkt lugnare och mer glowig.
Det som gjorde störst skillnad var inte någon magisk produkt.
Det var:
konsekvens
återfuktning
mindre stress på huden
att inte hålla på och byta produkter hela tiden
Jag började för första gången förstå skillnaden mellan fukt och fett.
Att ett serum tillför fukt.
Och att krämen hjälper huden att hålla kvar den, som ett skal som låser in fukten.
Jag började också förstå varför min hud alltid känts torr trots att jag smort mig.
För huden var liksom inte särskilt bra på att hålla kvar fukten.
Och det tar tydligen tid att bygga upp igen…
Det är nog det viktigaste jag lärt mig under de här månaderna - att huden är ganska långsam.
Där jag är nu
Nu börjar jag faktiskt se skillnad.
Inte på det där dramatiska “ny hud över en natt”-sättet.
Men huden känns SÅ mycket lugnare.
Mjukare.
Lite mer levande.
Jag ser mindre torr ut runt ögonen, huden känns mindre stram och smink sitter bättre än tidigare.
Och kanske viktigast av allt:
Jag har slutat försöka attackera huden till att bli perfekt.
Istället försöker jag hjälpa den fungera bättre.
Det känns faktiskt som en ganska fin metafor för mycket annat i livet också.
Det jag gör nu:
Just nu håller jag rutinen ganska enkel:
Skin Drink (frivillig)
Och så försöker jag låta huden få tid.
För det verkar vara det den behöver mest.
Inte fler steg.
Inte fler produkter.
Utan tålamod.
Och det är nog det svåraste av allt…